Ögonbrynspiercing
En ögonbrynspiercing är en av de där piercingarna som tenderar att dyka upp då och då. Den fick verkligen sitt genombrott med punkrörelsen på 80-talet och blev mer mainstream på 90-talet. Piercingen kan göras med en massa olika smycken och är en av de minst smärtsamma piercingarna man kan få gjort.
Den görs vanligtvis med en liten böjd stång, men gjordes förr ofta med en ring. Den böjda staven passar dock områdets anatomi bättre och är därför det föredragna valet för de flesta piercers. Du kan dock fortfarande använda en ring och med rätt skötsel bör du inte uppleva några större problem med att använda den här typen av smycken.
En ögonbrynspiercing sitter ofta väldigt tätt och är därför föremål för utvisning, även kallad migration. Ju mer tryck det är på ett smycke, desto mer blir kroppen medveten om att smycket finns där. Om kroppen vill utvisa smyckena så finns det inte mycket du kan göra för att undvika det. Däremot kan du oftast undvika att komma dit genom att få piercingen gjord i rätt djup, position och med rätt storlek på smycken. Mycket tunna smycken (under 1,2 mm tjocka) rekommenderas inte, eftersom de ofta kan skära igenom ögonbrynet på grund av den dåliga ballasten som sådana smycken har. Använd därför alltid piercingsmycken som är minst 1,2 mm i trådtjocklek. Med det sagt får smyckena inte heller vara för tunga eftersom vävnaden i området inte är tillräckligt stark för att kunna bära smycken av en viss storlek.
Det mest optimala smycket är ett som mäter 1,2 - 1,6 mm. i trådtjocklek och 8-12 mm. i längd. Du hittar enkelt smycke i rätt storlek själv genom att mäta avståndet mellan de två hålen och lägga till 0,5 mm. Du får dock inte byta dina smycken förrän piercingen är helt läkt (typiskt efter ca 3 månader). Därefter finns det många olika alternativ för vilka smycken du kan använda. Det bästa materialvalet kommer alltid att vara ASTM-godkända material, t.ex. titan och kirurgiskt stål. Det kan dock även vara en fördel att använda mer flexibla material, som t.ex teflon eller PTFE , eftersom dessa inte sätter press på piercingen på grund av sin låga vikt. Samtidigt kan dessa material också följa kroppens rörelser. Du bör inte använda produkter som är belagda med t.ex. en guld- eller titanbeläggning om du redan lider av nickelallergi. Om du tenderar att bilda stora ärr är denna piercing inget bra val då den har en hög avstötningsfrekvens jämfört med andra piercingar.